När jag tänker på alla relationer som avslutas till följd av myten om den perfekta relationen så känner jag mig ganska nedslagen. Jag är övertygad om att många letar efter något som inte finns, så som den “perfekta relationen”. Så vad menar jag då, att det inte finns något sådant som perfekta relationer? Nja, inte riktigt. Snarare att bilden av vad som är perfekt kan behöva ses ur ett annat perspektiv. För den perfekta relationen är inget som “dyker upp”. Den är något som man skapar tillsammans. Om vi nu nödvändigtvis behöver kalla den “perfekt”.
Jag tror att en perfekt relation för många syftar på en relation utan konflikter eller friktion. Där parterna matchar varandra så bra att det sällan uppstår meningsskiljaktigheter eller anledning till kompromiss. Och sådana relationer finns förstås, men jag skulle inte kalla dem perfekta. Åtminstone inte för kärlekspartners som strävar efter annat än ytlig kontakt. För en relation kan förmodligen inte bli riktigt nära för två självständiga vuxna individer utan att parterna utsätts för hinder och utmaningar tillsammans.
Förväxla inte okomplicerat med perfekt
En okomplicerad relation ska alltså inte förväxlas med något som är perfekt. Faktum är att kärleksrelationer som år efter år undslipper utmaningar eller kriser har mindre chans att nå samma grad av emotionell närhet som relationer där parterna utsatts för påfrestningar som tvingat dem tätt samman. Detta är inget nytt, det är allmänt känt att alla former av nära samarbete fungerar just så, att det är efter utmanande perioder som parterna kommer som närmast varandra. Du kan säkert minnas känslan efter en konflikt med någon närstående, vid tillfället när ni äntligen lyssnat på varandra och hittat tillbaka. Den sköna känsla som uppstår i just det ögonblicket, det är känslan av att ha kommit varandra än närmre.
Nu ska det väldigt mycket till för att uppskatta kämpiga perioder eller rentav kriser i sin kärleksrelation under tiden som de pågår. Men att ha perspektivet med sig kan vara till hjälp. För att motstå frestelsen att betrakta de hinder som dyker upp som nederlag eller enbart till besvär. Utan att istället se dem som tillfällen att lära känna varandra än bättre och förstå varandra djupare. Dock handlar allt förstås om hur hindren hanteras. För par som väljer att lösa gemensamma problem på vars sitt håll är det naivt att tro att detta kommer föra dem närmre. Att kavla upp ärmarna ihop, med eller utan hjälp, det är vad som gäller. Enda sättet att få en relation som är perfekt är genom att tillsammans lära sig hantera sådant som inte är det.
Så om ni också trånar efter en “perfekt” relation, låt inte hindren på vägen göra er osäkra på relationen i sig. Se istället utmaningarna som kommer er väg som tillfällen för att öva öppenhet, förståelse för varandra och kommunikation. Lyckas ni bra så står ni starkare för varje hinder ni tar er förbi. Det kommer att vara värt det, jag lovar.
