Jag ska ärligt säga att jag blev lite förvånad. När jag kommit igång med mina första par i rollen som parterapeut så förvånade det mig faktiskt att jag kände så mycket empati för dem. Jag tyckte verkligen om varenda en av individerna som jag mötte i de där samtalen. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag är en person som känner kärlek och empati för alla jag möter. På sätt och vis är jag snarare väldigt kräsen med vilka jag umgås med, då jag tycker det är viktigt att komma till sin rätt i sociala sammanhang vilket kräver en del i form av kemi och dynamik. Men med de här paren som jag mötte så tog det alltså inte många samtal innan jag kände starkt för var och en av dem. Jag tänkte nog först att det var en lycklig slump, att vi båda hade haft tur som börjat samarbeta med varandra då kemin verkade stämma så fint. Tills det slog mig.
Effekten av att öppna upp
Det som jag förstås kunde förstått långt innan jag släppte in dem i parsamtal. För jag har ju sett precis samma sak när jag arbetat i andra former av samtal, med människor i konflikt och med chefer utifrån deras ledarroll. Människor som litar på mig och som ger mig sitt förtroende, och som utifrån detta bjuder in mig i stor öppenhet om sina tankar och känslor är så väldigt enkla att tycka om. Och om det är något som par gör i parterapi så är det ju just detta. Att öppna upp, att blotta sina skavanker och visa sin sårbarhet. Det är ju det som är hela grejen. Och sådana människor tycker man om!
Och vet du, poängen med att jag delar detta med dig är ju inte att du också ska jobba som parterapeut. Nej, poängen är att den här insikten är en viktig påminnelse att ta med i sin relation, parterapi eller inte. Att det är när vi vågar vara sårbara, vågar visa upp alla våra sidor, dvs inte sträva efter att försöka vara bättre än vi är eller orkar, utan att våga visa att vi är de som vi är, på gott och på ont. Det är då som vi kommer nära varandra i relationer. I kärleksrelationer, likväl som i alla andra relationer. Genom att inte bara visa upp våra putsade snyggsidor, utan genom att våga visa även de som vi inte är lika stolta över.
Priset är mod
Ja “våga”, för det är ofta mod som det här landar i. De flesta av oss har svårt att skaka av ett ganska osunt fokus på vad andra ska tycka. Och helt uppenbart så blir detta kontraproduktivt. Eftersom andra människor har en tendens att sympatisera mer med dig om du vågar visa att du inte är perfekt, än de kommer göra om du framstår som just det. Tål helt klart att tänkas på. Som sagt, inte minst i din egen kärleksrelation.
Hur förhåller du dig till dina mindre stolta sidor i din relation? Är de ok att visa? Att erkänna? Att prata om? Berättar du vad du är rädd för och vad som gör dig osäker när det kommer till er relation eller till livet i stort? Om inte så utmanar jag dig. För det kostar att vinna och i det här fallet kostar det mod. På spel står en ännu närmare relation till din partner, och en intimitet som knyter er emotionellt närmare än ni kanske nånsin varit förut.
Lycka till!
