Med förmånen att ha insyn i många kärleksrelationer blir jag förstås emellanåt överraskad av vad jag får se. Ibland över hur enkelt det är att i samtal, och med hjälp av övningar, lösa upp knutar som paret brottats med i åratal. Och ibland av att se hur hårt de där knutarna faktiskt sitter. Så hårt att även när de egentligen inre längre finns kvar så kan de fortsätta stöka och ställa till det, till följd av en kvarstående förväntan om vad som tidigare varit. Detta kan framstå som mycket märkligt för den som inte känner till hur vi människor fungerar.
När hjärnan bestämt sig
Har du hört talas om bekräftelsefelet, eller confirmation bias? Kort handlar bekräftelsefelet om att vi människor har svårt för att uppdatera vår uppfattning om saker och ting, trots att vi fått ny information. Bekräftelsefelet förekommer inte bara i sättet som vi uppfattar nyheter och annan information utan lika mycket när det gäller hur vi tenderar att hålla fast vid våra intryck av andra människor även när dessa visar sig stämma dåligt med verkligheten. Bekräftelsefelet utmanar oss också i våra kärleksrelationer.
För när du bestämt dig för hur någon människa är, vilket jag förmodar du gjort sedan länge när det gäller din partner, så kommer ditt sikte vara inställt på att bekräfta att den bild du skapat är den sanna. Detta är egentligen ett sätt för hjärnan att förenkla för oss. Tack för det hjärnan, men ibland ställer helt klart bekräftelsefelet till det för oss mer än det förenklar. Vi hör och uppfattar det som vi förväntar oss, för att få bekräftat att den egna bilden är den riktiga. Detta drabbar inte minst relationer där parterna på vars sitt håll tar i från tårna i sina ansträngningar för relationens utveckling.
Programmerade för att bekräfta att vi har rätt
För när förväntan på vår partner är solklar så krävs mycket för att uppfatta något annat än det förväntade. Jag ser det här tydligt när jag hjälper mina par att bryta vanor och att ändra sina sätt att se på varandra och relationen. Förödande när någon försöker förändra sig till en bättre version av sig själv som partner, och den egna partnern i fråga fortsätter att se det förväntade och med det går miste om den utveckling som skett. Och för de par som inte känner till denna bugg i hjärnans system är risken stor att ansträngningar innebär än större kostnader i upplevelser. Det är inte konstigt att många känner en uppgivenhet i sin relation, inte minst de som kämpar och försöker bidra till utveckling och förändring när partnern inte ens märker det.
Bekräftelsefelet kan både handla om att enbart se sidor och beteenden hos din partner som bekräftar bilden som du redan har. “Min man är den mest oromantiska människa som jag känner” är ett exempel på föreställning som gör det väldigt svårt för mannen i fråga att bevisa motsatsen. Och det kan likväl gälla outtalade tankar. Som att du tror dig veta din partners ord i huvudet i samma stund som tårarna börjar rinna. “Nu ska det gråtas också, det här kommer ta hela kvällen och nu missar jag säkert fotbollen också”. Ord som i själva verket inte alls behöver stämma överens med det som snurrar i din partners tankar just nu. Men även om de inte stämmer, så kommer din föreställning att påverka er relation.
Rannsaka dina sanningar
Så vad är då lösningen? Hur kommer vi runt bekräftelsefelet i våra kärleksrelationer? Som vanligt handlar det om egen reflektion, och om kommunikation. Det krävs förstås mycket för att göra sig medveten om det här på egen hand. Alltid så mycket enklare för mig som står vid sidan av och ser skeendet utan att själv vara känslomässigt involverad. Men det är när vi stannar upp och rannsakar våra egna föreställningar och sanningar som det går att hitta tendenserna. Och det är när vi pratar om dem med varandra som de kan skapa mening och öppna upp för större förståelse och närhet till varandra. Ibland behövs det hjälp, och ibland är relationen i ett läge då det går fint att nå framgång på egen hand. Men att vara medveten om att det är så här vi människor fungerar, det är alltid en väldigt god start.
