För par som kontinuerligt investerar i sin relation, genom nyfikenhet och öppenhet för varandra och för relationens utveckling, så är rubriken kanske lite förvirrande. För i sådana relationer känner man sig väldigt sällan ensam. Jag skulle istället säga att den typen av ständig relationsutveckling är det säkraste sättet att slippa känna ensamhet i sin relation. Men för andra, som mycket väl kan relatera till känslan av ensamhet, så vill jag sätta det hela i ett lite större perspektiv. Häng med.
För det är faktiskt vanligare än man tror att människor känner sig ensamma i sin relation. Det gäller ofta de som inte känner sig förstådda av sin partner, som ser sig som ensamt ansvariga för hus och hem eller som ständigt upplever att de egna behoven hamnar i skymundan för andras. Ofta saknar de samtidigt den emotionella närhet som tidigare funnits i relationen, men som sakta men säkert suddats ut.
Tyngre än ensamhet utan relation
Allt som oftast beskrivs ensamhet i relationen som tyngre än ensamhet när det inte finns någon partner alls. Och många är de som vittnar om att denna ensamhet faktiskt varit en viktig faktor för att så småningom lämna relationen. Där vill vi såklart inte hamna. Det är därför en god idé att vara vaksam på den här typen av känslor. De kommer dessutom med ett vägval.
Ensamhet lockar dig nämligen gärna till att vältra dig i känslan tills den omsluter hela dig. Och när du tycker synd om dig själv, och bara har ditt eget perspektiv i tanken, så blir det hela lätt svart eller vitt. Dina egna goda skäl till varför du agerar som du gör har du ju full koll på, däremot inte din partners. Och när du kommit så långt som till att utse din partner som ansvarig för den uppkomna situationen så kan du sedan kallt räkna med att din hjärna strävar efter att bekräfta denna teori. Aj. Förutom att detta är ett väldigt orättvist sätt att lägga skuld för din känsla på din partner så sjunker du i värsta fall allt djupare ner i din känsla av ensamhet, ju längre som du låter det hela fortgå.
Öppenhet är enda sättet
Och det är här vägvalet kommer in i bilden. Istället för att välja den gosiga offerkoftan så behöver du välja att kommunicera dina känslor med din nära. Hade detta varit enkelt så hade du förstås redan gjort det, och det är därför du behöver inse och finna dig i att det nu kommer krävas lite mer. Men att vara öppen med sina tankar och att sätta ord på känslor och rädslor är det enda sättet.
Så berätta för din partner hur ensamheten känns för dig just nu, och hur den påverkar dig i relationen. Var noga med att göra det utan att anklaga din partner för att vara orsaken till den. För våra känslor äger vi var och en. Att anklaga någon annan för hur du känner leder allt som oftast till konflikt. Att däremot berätta hur du känner för att tillsammans se vad som kan göras åt saken, är något helt annat. Välj tillfället med omsorg, då ni båda har tid och ork att lyssna på varandra fullt ut.
Ta stöd av en samtalspartner
Att undgå fällan att drunkna i sina egna tankar och känslor är förstås svårare än vad det låter. För den som redan fastnat i sin sanning är det svårt att skifta perspektiv utan hjälp. Ta därför stöd av en klok vän eller en terapeut om du behöver. Det är ofta enklare än vad man tror att få nya perspektiv på sina egna tankar och handlingar med stöd av en neutral samtalspartner. Här på NÄRA erbjuder jag partnerterapi för just den här typen av situationer. Välkommen att höra av dig.